Historik & problematik, en förklaring till varför Red Bull inte är välkommen i svensk idrott.

Red Bull och idrotten 1987-2025

För att ge en bakgrund till de ställningstaganden som HSU och medlemsföreningar gjort gentemot Red Bulls sponsring av Svenska Hockeyligan och även i viss mån bemöta vissa slarviga verklighetsbeskrivningar som gjorts av en del personer verksamma inom svensk ishockeymedia är det definitivt på sin plats att vi presenterar en historisk exposé över Red Bulls engagemang inom idrotten och vilka skadliga effekter detta haft, framför allt inom lagidrotter.

Det är vi som driver frågan och då är vi också skyldiga att presentera en åsikt grundad i verkliga historiska fakta kring bolaget och dess interaktioner med idrottsklubbar och föreningsdemokrati runtom i Europa och världen.

Drycken Red Bull introducerades i Europa år 1987 av den österrikiske entreprenören Dietrich Mateshitz och den thailändska skaparen av dryckens förlaga ”Krating Daeng”, som fortfarande säljs i Thailand. En tydlig skillnad i marknadsföringen jämfört med den thailändska marknaden (där drycken främst lockat arbetarklass) var att Mateshitz riktade in sig på en ungdomlig, trendig publik och lanserade drycken i österrikiska skidorter. 

Redan i slutet av 1980-talet inleds sponsring av idrottsevenemang och individuella idrottare, initialt genom sponsring av främst extremsporter och motorsport.Vi pratar alltså om sporter som utförs av individuella utövare, där beslutet att klä sig i en tävlingsdräkt utformad av bolaget och göra reklam för produkten ligger hos antingen den enskilda idrottaren eller arrangören av ett extremsportarrangemang, som i slutet av 1980-talet hade väldigt kort historik bakom sig. Red Bull var en del av dessa sporter från början och växte tillsammans med dem.

Intåget i lagidrotter

I början av 2000-talet tar bolaget de steg som gör att en konflikyta öppnas upp gentemot stora grupper av främst fotbollssupportrar i Österrike och Tyskland.

EC Salzburg

Det första stora engagemanget inom lagidrott är ishockeyklubben EC Salzburg, som hade bildats som en sammanslagning av lokala klubbar 1995 efter en konkurs för en tidigare klubb med samma namn. Initialt rör det sig om en namnsponsring i klubbnamnet från år 2000, vilket följs av allt större sponsring, avancemang till österrikiska högstaligan och sommaren 2004 en ombildning av klubben till ett aktiebolag med Red Bull som helägare. Vad man bör ha i åtanke här är att man inte tog över en klubb med stor supporterbas eller lång historik, motståndet fanns helt enkelt inte när klubbledare såg de sportsliga möjligheterna. Trots detta tycker bolaget idag att de har ett behov av att radera klubbens 5 första år och sätter år 2000 som grundandeår i historiken för klubben, på dess hemsida. Småaktigt och kanske inte hela världen, men som vi kommer att se blir detta en röd tråd i hur bolaget ser på klubbars självständighet och föreningsdemokrati.

Värt att notera: österrikisk idrott saknar 51%-regel. Ett företag kan heläga en idrottsklubb.

SV Austria Salzburg

Ett år efter ombildandet och övertagandet av ishockeyklubben i staden går man vidare med stadens fotbollsklubb från 1933, vilken haft en storhetstid så sent som på 1990-talet. Initialt ryktas den ukrainske oligarken Rinat Akhmetov vara intresserad av att köpa ägarbolaget bakom klubben, Salzburg Sport AG, men den 6 april 2005 kommer beskedet om att Mateschitz och Red Bull skaffat sig 100%-igt ägande. Klubbens stadgar ändrades så att Red Bull GmbH hade den exklusiva rätten att utnämna och ta bort styrelseledamöter från klubben. Mateschitz ändrade klubbens namn till ”FC Red Bull Salzburg”, lanserade ett nytt klubbmärke samt ändrade klubbfärgerna från lila/vitt till bolagets färgschema (trots att motsatsen hade påståtts några veckor tidigare, på klubbens årsmöte 2005). Initialt försökte även Mateschitz hävda att ”det är en ny klubb, utan historia” och klubbens hemsida satte inledningsvis grundandeåret till 2005. Först efter hot från det österrikiska fotbollsförbundet om att bli nedflyttade till den lägsta serienivån slopades detta påstående. Det österrikiska fotbollsförbundet var hårdare än det österrikiska ishockeyditot, och dessutom fanns det en stark supporterrörelse kring Austria som först lanserade ett initiativ för att skydda klubbens identitet. Protester genomfördes under 5 månader, supportrar stängdes av i stor omfattning av ”den nya klubben” och här startar också en våg av internationell sympati med Austrias supportrar. 

Den 7 oktober 2005 väljer en grupp supportrar att gå vidare och starta en ny förening under namnet Austria Salzburg, föreningen spelar idag på andra serienivån i Österrike och har en levande supporterkultur. FC Red Bull sammanfattar på sin hemsida dess historia mellan 1933- 2005 i 9 korta punkter, för att därefter gå in i ingående diskussioner om varje säsong sedan dess.

Österrikisk fotboll har precis som ishockeyn ingen uttalad 51%-regel, ett aktiebolag får vara 100%-iga ägare av en klubb. Vad Red Bull gjorde var att se på Austria Salzburg som något man förvärvade endast för att få en licens för att spela fotboll på högsta serienivån. Utan österrikiska fotbollsförbundets ingripande hade de kunnat klippa alla band med sin historia. Nu sitter grundandeårtalet där som en nagel i ögat på bolaget, men det är allt. I övrigt finns Austrias identitet och själ i den nya klubben.

SSV Markranstädt (Leipzig)

Det uttalade målet med övertagandet av Austria var från början att skapa en klubb som kunde konkurrera på högsta europeiska nivå. Även om klubben blev framgångsrik sportsligt nationellt tog det ett bra tag innan den lyckades kvalificera sig till Champions Leagues gruppspel och det var tidigt tydligt att den inhemska tv-marknaden var alldeles för liten för att kunna skapa ett europeiskt topplag på sikt.

Blicken vändes därför mot grannlandet Tyskland, med Europas högsta befolkningssiffra och en enormt stark fotbollstradition på både landslags- och klubbnivå. Denna tradition och en 51%-regel som är mycket lik den svenska i sin utformning skulle dock visa sig svår att penetrera för Red Bull.

Ett första försök i östra Tyskland gjordes redan 2006, då genom fjärdedivisionsklubben Sachsen Leipzig, vilken var i finansiella bekymmer och lovades en initial investering på 50 miljoner Euro, i utbyte mot klubbnamn, -märke och -färger. Transaktionen stoppades i detta fall helt av det tyska fotbollsförbundet, då det i deras ögon såg ut som att Red Bull skulle få för stort inflytande i föreningen och därigenom runda 51%-regeln. 

Efter detta bakslag försökte Red Bull i tur och ordning närma sig 3 ”traditionsvereine” på dekis i västra Tyskland med liknande idéer om samarbete. Klubbarna var St Pauli, 1860 München och slutligen Fortuna Düsseldorf. I samtliga 3 föreningar kastades bolaget ut när planerna blev offentliga, genom massiva supporterprotester.

Den slutliga lösningen för att etablera sig i Tyskland kom med SSV Markranstädt, en klubb på den femte serienivån en bit utanför Leipzig. Det fina med den femte serienivån var att den låg utanför de serienivåer där licensieringsarbete utfördes av det tyska fotbollsförbundet. Spelrätten köptes av Markranstädt för 350 000 EUR, och för att undvika att spela direkt under företagsnamnet valdes det märkliga namnet ”RasenBallsport Leipizig” (=Gräsbollsport Leipzig). Tillsammans med smeknamnet ”Roten bullen” och ett klubbmärke med företagets logotyp var den grafiska identiteten mer eller mindre identisk med företagets, återigen. 

Ett sista problem att överkomma var 51%-regeln. Här har brösttoner tagits till av en del svenska hockeydebattörer som menar att 51%-regeln i Sverige skulle vara ”ohotad” trots det aktiva försöket att avskaffa den från Svenska Ishockeyförbundet på Riksidrottsmötet 2013 och trots att ingen lag existerar i Sverige som reglerar frågan. Styrelseskicket för en förening avgörs av dess stadgar, som föreningens medlemmar avgör på årsmöten. 

RasenBallSport Leipzig har i juni 2025 – 23 stycken medlemmar med rösträtt. En övervägande andel av dessa har koppling till företaget Red Bull. Andra slags medlemskap finns i RB Leipzig – bland annat ett ”Gold membership” för 1 000 EUR/år, detta ger dock ingen rösträtt på ett årsmöte, utan andra fördelar som är relaterade till matcherna. Beslutanderätten i klubben är förbehållen företaget. Klubben ska ha åskådare och konsumenter, inte supportrar som är delaktiga i beslutsfattandet.

Det här är egentligen den centrala punkten i frågan om den svenska 51%-regeln och Red Bulls inblandning i svensk idrott. Stadgar kan sättas självständigt i en förening av de medlemmar som är med på ett årsmöte. Inget lagmässigt hinder föreligger mot att utforma stadgarna så att enbart ett minimalt antal medlemmar med rösträtt finns i föreningen, eller att sätta medlemsavgiften extremt högt (AFC Eskilstuna har redan testat denna modell i svensk fotboll). 

Tysk fotboll har alltså en 51%-regel, men Red Bull visade med exemplet RasenBallSport Leipzig att regeln kan rundas genom kreativa modeller som det heller inte finns något lagmässigt stöd emot i Sverige.

EHC München

Efter RB Leipzig har fler klubbar införlivats/startats av Red Bull-koncernen, som år 2024 hade en omsättning på 11 miljarder EUR. Exempelvis ishockeylaget EHC Red Bull München –  Detta var ett köp av existerande förening, 51%-regeln i tysk ishockey är till skillnad från fotbollen avskaffad sedan ombildandet från Bundesliga till DEL år 1994, då samtliga klubbar bolagiserades. Klubben var vid övertagandet år 2012 endast 14 år gammal och hade då ej heller en långvarigt uppbyggd supporterbas som kunde protestera mot övertagandet.

Sammanfattning

– Red Bull är ett enormt framgångsrikt globalt företag, med väldigt starka ekonomiska muskler.

– Inget Red Bull gör inom ramen för en marknadsföringsstrategi är ogenomtänkt eller saknar strategiska mål.

– Red Bull har ett enormt strategiskt övertag i en förhandling med en ekonomiskt mycket mindre part, det må vara en enskild klubb eller en ligaorganisation som SHL.

– Det går inte att förvänta sig eller ha krav på en svensk idrottsorganisation att den ska kunna styra utfallet av ett avtal med en så pass stark part som Red Bull.

– Red Bull får oftast som de vill, även om de behöver testa olika angreppssätt för att nå målet.

– Red Bull har inga problem med att helt överta en svagare part.

– Red Bull har inga problem med att radera den svagare partens historia och identitet för att till 100% ersätta detta med företagets identitet.

– Red Bull har inga problem med att fara med osanningar inför supportrar på demokratiska församlingar, exempelvis Austria Salzburgs årsmöte år 2005.

– Red Bull har inga problem med att aktivt försöka (och lyckas) runda 51%-regeln i tysk fotboll.

– Inget lagmässigt stöd finns i svensk lagstiftning för att garantera den svenska 51%-regelns fortlevnad.

– I fallet svensk ishockey är efterlevnaden av 51%-regeln på stadgenivån i föreningarna upp till Svenska Ishockeyförbundet och Riksidrottsförbundet.

– Svenska Ishockeyförbundet försökte aktivt avveckla 51%-regeln så sent som år 2013.

Det är självklart upp till var och en att dra sina egna slutsatser, men utan de historiska faktan som tas upp ovan kan man inte skriva en bra text om fenomenet Red Bull och sponsring av elitidrott. Vår åsikt är att Red Bulls marknadsföringsstrategier ej är förenliga med Riksidrottsförbundets stadgar om ett demokratiskt styrelsesätt av svensk idrott. Därför skall avtalet med Red Bull avslutas och 51%-regeln aktivt försvaras med alla demokratiska medel.